The drugs don´t work

Någonting är definitivt på gång med mina matvanor. Jag har ätit bättre och bättre, renare och renare under hösten. Jag väljer mer medvetet.
Det händer fortfarande ganska ofta att jag äter godis. Men jag funderar på det en lång stund innan (ska jag eller ska jag inte?) sedan köper jag mycket mindre än jag gjorde förut, äter lite av det, slänger det mesta och känner sedan efter hur jag mår i kroppen.
Jag mår inte alls bra av det.
Jag får huvudvärk. Hjärtklappning ibland. Blir trött. Ofta illamående, eller liksom KONSTIG i kroppen.

Jag känner starkare och starkare att det inte är värt det. Lite på samma sätt som jag nästan aldrig dricker alkohol i några mängder längre. Eller, rättare sagt – jag dricker ju nästan aldrig. Överhuvud taget. Det är inte värt det.
Det skumma är att å ena sidan vara glad, nöjd och stolt över att ha kommit hit – å andra sidan känna sig lite tjurig över det. Jag har jättestor motvilja mot bloggen nu. Det märker ni säkert. Inläggen duggar inte tätt här. Jag kan inte säga annat än att det handlar om att jag inte riktigt är framme ännu. Jag vet inte vad jag ”ska äta istället” och min inre treåring tycker att det är bloggens fel. Eller något i den stilen.
RÄTTELSE: Ni vet att jag vet vad jag ska äta istället. Vi är bara inte riktigt överens om det, jag och treåringen. 🙂

Jag tror att om jag nu skulle få fart på träningen så skulle jag få den där kicken som jag letar efter i skafferiet. Och med den mat jag äter nu och den träning jag körde förut så skulle det hända bra saker.
Så vad väntar jag på? Sömn.

Förra veckan var jag sjuk. Den här veckan har jag inte fått sova två sammanhängande timmar någon enda natt. Säg att jag somnar vid halv elva och stiger upp igen vid sex. Däremellan har jag klivit upp och duttat med barnen 6-7 gånger.
Varenda natt.
Jag ska ärligt säga att jag förtvivlar lite över den lilla tösen som sover så oroligt.

Och utan träning, ingen träningsblogg.

5 thoughts on “The drugs don´t work

  1. Saker händer ju, uppenbarligen. Sitt still i båten och sov. Och fostra den där tre-åringen (jag har en likadan men jag tror benhårt på hård disciplin i det här fallet ;-))

    • Jag jobbar med att krama den där treåringen. Jag kommer ingen vart alls genom att skälla på mig själv. Disciplin skulle jag behöva när det gäller att komma i säng på kvällen och släcka lampan. Inte ”ska bara” i en och en halv timme…

  2. Jag hör dig. Jag förstår dig. Jag kämpar också. Heja oss. En dag i taget. Och först mer sömn. Sömn är basala saker som MÅSTE funka. När jag inte får sova så äter jag. Punkt.

    • Eller hur?!
      Jag har accepterat att det är så här, nu försöker jag äta för energi. Långsiktig energi. Jag har faktiskt insett att sockret gör mig ännu tröttare, och ofta irriterad och hemskt rastlös. Kort sagt – inget blir bättre av sockerkicken.
      Det är arbetet att skaffa sig nya vanor som tar tid.

  3. Jag hoppas att du får sova bättre snart… att inte få sova kan göra en galen.
    Bra jobbat med maten! Lust och ork till bloggen och träningen kommer, bara du får sova lite… Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s