Ödmjukhet

Ja jösses som tiden springer ifrån mig.
Nu är jag hyfsat frisk. Hyfsat utvilad. I hyfsad balans.

Det känns som om vi har hittat vardagsflytet igen. Lillan sover lite, lite bättre.
Nu är det mest mellan 23 och 01 som hon vaknar och det kan jag leva med, dessutom har jag satt in en offensiv för att lära henne att lägga sig ned och komma till ro.
Istället för att JAG ska lägga ned henne och stoppa om henne så får hon göra det själv. Med mycket beröm när hon lägger sig. Det verkar fungera för oss båda.
Konstigt att det som är så lätt för vissa är så svårt för andra. Sova lugnt, den naturligaste saken i världen för mig och sonen. Klurigt för maken och dottern.

Nåväl. 2012 har hittills varit en läxa i ödmjukhet. Jag orkar inte hur mycket som helst.
Jag har förstått att jag kommer att få börja om nu. Lite klokare. Inte från noll, men inte heller med en flygande start.

Det känns lite vemodigt att ett helt år snart gått utan några resultat svart på vitt. Mycket har skett på hjärnkontoret och jag tror att det kan sammanfattas ungefär såhär.
Jag kan inte låta det hänga på VILJA.
Jag vill än det ena, än det andra. Ibland vill jag så mycket att det blir fel. Ibland vill jag inte alls och det blir också fel. Viljan är en känsla, och för mig är känslor för det mesta ganska flyktiga om än ack så starka.
Jag kan inte tvinga mig själv att vilja gå upp på morgonen och träna. Jag önskar att jag ville – men det är inte samma sak. Jag kan inte tvinga mig själv att vilja äta nyttigt.

Det måste handla om att göra det till en vana. En rutin. Något jag bara GÖR. Något jag inte ifrågasätter. Som att jag vet att jag mår bättre när jag inte låter tvättberget växa utan tar tag i det en liten stund flera gånger i veckan.
Det känns som om jag skrivit det här förut, men nu känns (haha) det som att det sjunkit in. Inte: Jag VILL göra det till min vana, utan jag accepterar att det måste vara min vana.

1 thought on “Ödmjukhet

  1. Det går det går. Det går! Och kanske tom att du till slut VILL det även om det kräver mycket nötande med acceptans först. Och känn inte vemod över att det snart gått ett år utan resultat. Tänker att livet kommer innehålla många curve balls där man får vara glad för lärdomarna man gjort. Och ibland är det väldigt påtagliga och accepterade saker som ”stör” resultaten, som en graviditet. Och ibland är det mer abstrakta saker. Sånt är livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s