Nu undrar jag…

Just nu har jag något bra på gång. Helt ”plötsligt” har jag börjat göra de där bättre valen lite på autopilot, lite utan att tänka på det. Jag noterar i mitt stilla sinne ”aha, bara EN ruta 85% choklad”, eller ”nä, jag tar broccoli istället för makaroner”. Idag, mitt i värsta hormonstormen så köper jag gojibär och hasselnötter istället för allt mög jag hade valt för några veckor sedan.
Tänker inte så mycket på det, törs inte, men går och småmyser lite i hemlighet. Det verkar inte bättre än att jag är rädd för att ”förstöra” något om jag noterar det med stora bokstäver.  Elbe hade något liknande uttalande. Don´t jinx it.

What´s up with that? Varför känns det som om det kommer att börja gå dåligt om jag säger att jag gör något bra? Ni som redan har varit här, gått igenom detta och har en fräck t-shirt som minne: vad handlar sånt här om?

Ikväll har jag testat en shake med hampaprotein, acai, vetegräs och spirulina från René Voltaire. Såg ut och smakade som Hulken-dricka med läskig konsistens – men säkert übernyttig för min fotosyntes 🙂

Annonser

Bok-tok

Jag väntar med spänning på att en bok ska dimpa ner i min brevlåda.
Jag har beställt Perellis nya träningsbibel. Jag bläddrade i den som hastigast sist jag var inne på en bokhandel och det såg ut som kvalificerade övningar för hemmaträning. Hon är ju bevisligen i bra form.
Tror att det blir gott om inspiration både vad det gäller träning och kost. *längta*

Jag har dammat av en annan gammal kursbok också och därmed konceptet uppföljning. Den här veckan kör jag med ettor och nollor när det kommer till vardagsmotion/fyspass/sömn/småätande/portionsstorlek.
Ska se om jag kan bjuda på någon fin grafisk framställning vad det lider. Mycket nollor än så länge men veckan är ju inte över.
Föräldramöte igår kväll igen och i säng rätt så direkt på det.
Idag mår jag väldigt bra så jag tror att inskolnings-bacillerna har lämnat systemet. Den här höga luften är underbar. Jag älskar, älskar, älskar hösten. Jeans, stövlar och långa halsdukar. Tjocksockar och brasa på kvällen. Jag vill ut och springa!

Har någon av er förresten läst Heja, heja av Martina Haag?

Livstecken

Det hänger höst i luften och det börjar bli dags att komma in i gängorna. Jag lever och jag har haft en skön sommar. En LÅNG sommar. Händelserik, på många sätt och vis. Eftersom vi är ärliga med varandra så ska jag direkt tala om att jag har tränat (motionerat med avsikt) två gånger sedan ni sist hörde något från mig. Mycket. låg. frekvens.
Jag tror att jag är okej med det. Alternativet är ju att inte vara ok, och det förändrar ju inte fakta.

Vi har renoverat en hel massa, åkt wakeboard och gått långa promenader så jag har definitivt rört mig – men det är inte samma sak som att träna.

Nu när jag sitter här och reflekterar lite så känns det som att jag haft en sommardvala. Kan man ha det? Jag har simmat runt i mitt mammaliv, strippat bort en massa krav (fitness, ny bikini och växthus för att nämna några saker) och känt hur det känns. Jag har sagt till mig själv att nu är det så här det är (att måttet av sömnbrist är rågat) och att jag får ta och köpa läget. Inte gilla, det måste man inte, men acceptera.

Jag tänker inte säga något om någon detaljerad plan för min höst just nu. Om Gud vill och grejjerna håller (som min barndoms busschaufför brukade säga) så ska jag börja träna igen.

Det ska bli intressant att se vad som kommer ut ur idet? Det som göms i hö….eller hur det nu var.

Koll på läget

Såhär:
Jag lever? JA
Jag mår bra? Ja och lite nej
Jag tränar? Nej (se ovan)

Jag började semestern med 10 dagar huvudvärk, följt av ett ordentligt migränanfall. Lillan är värre än någonsin på sömnfronten och jag har för första gången på ett år gett upp. Verkligen gett upp träningen. Jag tänker inte ens att jag måste/borde/skulle vilja. Det är bara dött. Jag orkar inte fitness i den här sömnbristen.

Jag mår dåligt av att inte träna men jag är för trött. Liksom precis på gränsen till kollaps.
Radiostyrd. Glömsk.
Jag har inte lagt ner bloggen. Jag kommer igen. Ska bara sova lite först.

puss & kram på er så länge. Nattinatt.

Till min fasa

upptäckte jag att jag kan ha gjort något otroligt dumt!

Jag läste det här inlägget med klartext hos Betty med de mycket viktiga varningarna:
1. Vet du inte vad du håller på med kan du göra dig riktigt illa med en kettlebell.
2. Man kan inte lära sig grundläggande teknik via YouTube.

Jag kände mig träffad och tänkte ”Oh, shit!”
Jag har inte jättemånga läsare. Jag vet inte vilka ni är (jo, några – men långt ifrån alla). Jag vet inte vilken träningsbakgrund ni har. Det får ni gärna berätta för mig, men det är inte poängen här. Jag vill inte uppmuntra till att ni ska göra som jag och börja träna snatch och annat efter lite skärmtid med någon som i värsta fall har en usel teknik.

Man måste utgå från sitt eget läge när man tränar. Mitt läge är som ni kanske redan vet rätt så bra. I kategorin ”Tvåbarnsmamma som vill komma i form” skulle jag säga att min bakgrund är mycket över medel. Jag kan frivändning med stöt, har stabila axlar, en stark core och behärskar min kropp. Trots det har jag väntat tills någon visat mig på riktigt hur en bra snatch ska se ut. Olof på Spartan visade mig i en paus när jag gick kurs i Bulgarian Bag, jag var så slut i armar och axlar då att jag inte vågade testa själv och få instruktion. Därefter – när jag visste vilken teknik jag tittade efter så har jag sökt på youTube och hittat videon jag länkade till i slutet av förra veckan. Den har jag dissekerat i detalj och SEN har jag börjat träna själv på allvar.

Jag respekterar min kropp på det viset. Jag hoppas och önskar att ni också gör det. Jag hade inte gett er hela historien om mitt snatchande och jag håller verkligen med Betty.

Med det sagt så måste jag också säga att källkritik är A och O på nätet. Det vet ni.
Jag använder den här bloggen som en utökad träningsdagbok och social kontakt (i brist på gym och träningskompisar). Jag skriver inte i någon tränar-roll. Det skulle bli en helt annan blogg, en helt annan ton, ett helt annat innehåll. Jag skriver om min egen happy-go-lucky-relation till träningen (och min unhappy-getting-better-relation till kosten).

Frågor på det?

Ny tagline

I väntan på dagen då jag börjar posta massa fina bilder på yours truly får man vara glad för de små uppdateringarna.

När man startar en blogg är det himla svårt att veta vad den kommer att handla om. Eller, man kan såklart ha en idé. Men sen händer livet och vardagen och texterna får själva visa vägen. Jag känner att jag nu fångat mina teman hyggligt.
Träningstopparna & matträsket. Det dåliga tålamodet. Och för all del det BRA tålamodet. För även om jag kan bli skogstokig på den långsamma utvecklingstakten så ger jag inte upp. Det får jag säga!
Nu är minsta lilla hjärtegullet 16 månader. Jag väger lika mycket nu som jag gjorde för 15,5 månader sedan, lite mer till och med – men O´boy vilken skillnad det är på min kropp och min prestationsförmåga!

Då – postpartumdegen. (Helt obeskrivlig, måste upplevas).
Nu – Fortfarande väl tilltagen, men fast.

Man ska inte underskatta vikten av en mammas konsistens. 🙂

Level 6 fitness geek

Jag har ju haft en period runt påsk då jag inte tränade målmedvetet. Pulsklockan låg i byrån. Det gjorde att när jag nu satte igång igen så ville den (Suunto T3) sänka min aktivitetsklass ned till 2.
Jag stod en lång stund och funderade på detta. Accepterar jag det?
Ja, det gjorde jag med målet att ta mig tillbaka till 7.0 – 7.5. Jag tänkte att det skulle vara positivt varje gång jag fick chans att tacka ja till en högre klass.

Problemet med detta har jag upptäckt är att klockan tror att jag är otränad. Jag når training effect 5.0 (dvs utmattning) på 20 minuter enligt klockan. Man skulle kunna tro att detta skulle kännas positivt. Men jag ser det faktiskt inte så. Det är lite som att man inte kan väga sig efter en veckas magsjuka. Man vet att eventuell låg siffra inte är välförtjänt.
Jag har funderat på detta och bestämt mig för att manuellt gå in och ställa mig på level 6. Därefter kan jag glädjas åt varje steg upp.

Den här bilden är från Firstbeat, där finns eventuellt lite annan intressant läsning. Har inte haft tid att läsa deras whitepapers om EPOC och training effect. Kan vara intressant, kan vara reklam. Jag vet inte ännu.